Keramik och barn -eller hur började detta keramikintresse?

Inför butiksöppningen och designmarknaden på Pustervik hade jag lite hjälp i verkstan av min äldsta dotter. Hon är tre och ett halvt, och ville gärna leka med play dough som hon trodde att det var.  Hon ville laga sig själv och mig som porslinsfigurer, men efter ett tag var vi blivit till tårtor med ljus på, och sen blev det en båt, och till slut visste hon inte helt vad det var längre, och då ville hon hellre leka ute... Ja, det är inte lätt att hålla fokus när man är tre år. Men det fick mig att komma ihåg hur keramiklusten väcktes i mig när jag gick i gymnasiet. Jag gick en tillvalskurs i keramik på Slottsfjellskolen i Tönsberg, estetiska linjen, och fick en uppgift att forma en skulptur av en klump lera. Denna klumpen blev till en (idag) gräslig figur föreställande en sittande mor med barn (hahaha!) i en slags röd oxblods glasyr. Helt horribel när jag tänker på den idag, men jag var så stolt över att ha gjord något beständigt. Och på något vis är det fortfarande mitt utgångspunkt i mitt arbete. Jag vill göra saker som är vackra, som man kan njuta av och som ger en känsla av att förgylla vardagen. För det är sådant jag själv njuter av.
Hittar jag Figuren på vinden så ska jag posta bild på den, för den finns kvar -det vet jag!

 Konstnären i arbete

Mor och dotter i porslin